Lund-Revinge: 44 min
Skönt att vara tillbaka i cykelsadeln, en soft morgontur. Funderade på att träna innan em-lektionen i badhuset. Tack och lov så struntade jag i det, för annars hade jag nog avlidit i bassängen. Något av det absolut jobbigaste jag någonsin gjort!
Simpass inför kursen "Vattenlivräddning"
Tid: 2 h 2o min
Denna introduktion gick ut på att göra oss ödmjuka inför uppgiften och inte överskatta vår förmåga. Det lyckades. I ett senare skede kommer vi få möjlighet att bli certade vattenlivräddare genom Svenska Livräddningssällskapet om jag förstod det hela rätt.
Skönt att vara tillbaka i cykelsadeln, en soft morgontur. Funderade på att träna innan em-lektionen i badhuset. Tack och lov så struntade jag i det, för annars hade jag nog avlidit i bassängen. Något av det absolut jobbigaste jag någonsin gjort!
Simpass inför kursen "Vattenlivräddning"
Tid: 2 h 2o min
Denna introduktion gick ut på att göra oss ödmjuka inför uppgiften och inte överskatta vår förmåga. Det lyckades. I ett senare skede kommer vi få möjlighet att bli certade vattenlivräddare genom Svenska Livräddningssällskapet om jag förstod det hela rätt.
Började lugnt med 500 m uppvärmning och sedan följde de mest bisarra övningar man kan komma på i vatten. Exempel är: "tåget" med tre pers ska jobba som en kropp: en agerar armar, den i mitten håller är dödvikt och den längst bak agerar ben. Eller simma med endast en arm och ett ben och med den andra armen ska man samtidigt hålla fast det andra benet, sedan byter man och simmar tillbaka. Orkar inte ens dra upp allt. Givetvis en del bogsering av kursare, vilket visade sig vara rätt tugnt efter alla övningar. Efter att jag inte rört basängkanten på en timme krampade båda mina ben efter två dykningar till botten av bassängen (5 m djup) och jag fick rädda mig själv och försöka stretcha ut det värsta, sedan var det bara att fortsätta.
Det här går inte att jämföra med en WOD eller något annat träningspass. Det här är mer likt baskermarschen i lumpen (det jobbigaste jag någonsin gjort), där jag någonstans mitt i somnade jag gående och vaknade upp i ett dike sekunder senare. När den psykiska påfrestningen är minst lika stor som den fysiska går man in i något slags survival-mode, bara att försöka klara nästa grej utan att slösa energi på något annat än uppgiften. Nu kanske man låter dramatisk, men det var helt sjukt påfrestande om man inte var en simmare eller fridykare.
Detta var en liten eye-opener för det jag redan anat: jag är kass på att simma och det är något jag kommer behöva träna på. Simning på helgerna blir nog planen. Varför har förresten inte crossfit simning högre upp på agendan? Dvs förrutom det uppenbart meckiga med simhall osv. Har funderat på det förr men än mer nu. Nej nu ska jag ge mig, chocken lägger väl sig snart...och förhoppningsvis krampkänningarna som sitter i över 4 timmar efter avslutat pass!